Livsstil friluftsliv är en artikelserie om personer som har valt en ny livsstil för att komma närmare naturen.
Känslan av frihet och närheten till naturen men framför allt vanen som en trygghetszon. Andrea från Stockholm valde för 2,5 år sedan att på heltid flytta in i sin van, som hon delar med sin hund, och resa runt i Europa. Denna text handlar om varför Andrea tog det beslutet och hur det har hjälpt henne till en sundare inställning till livet.
Tanken på att bygga sin egen van började när Andrea befann sig i en djup depression efter att ha gått in i väggen gånger 100 som Andrea utryckte sig.
Jag kunde typ inte gå, jag låg bara i sängen som ett litet paket. Då började jag kolla på Youtube och hittade massa videos på folk som var på olika adventures, besökte övergivna platser och insåg att sådant vill jag också göra, eller jag vill åka på äventyr. Men hur ska jag göra det när jag knappt kan gå ur sägen utan att svimma liksom?
Andrea kom sedan på tankar som hon haft tidigare i livet, att lägga in en madrass i en bil för att kunna åka runt på festivaler eller liknande, där och då insåg hon att: om jag har en säng i bilen kan jag ju gå in och vila när jag behöver. Hon började då söka på Google och fann Vanlife och beslutade sig för – det är ju det här jag ska hålla på med liksom.
I bygget av bilen fick hon mycket hjälp av sin pappa som hade alla verktyg som behövdes och som hade kunskap för att hjälpa till med bygget. På frågan vad som framför allt lockade henne till att leva ett Vanlife svarade Andrea att det var framför allt friheten med att ha en van. Hon fyller i, att hon lidit av ganska mycket ångest och social fobi. Vanen fungerar därför som en zon för trygghet. En plats som bara är hennes och som finns med henne vart hon än är. Hon älskar att resa och att resa med sitt hem, gjorde det möjligt att återigen ge sig ut på resa trots sin sjukdom, eftersom att resa ”som vanligt” flyga, tåg eller bo på hotell var något hon inte längre klarade av på grund av sin psykiska hälsa. Andrea säger att:
Om jag får ångest eller skulle må dåligt, då kan jag bara krypa in i mitt skal. Här är min trygga punkt, här kan jag stänga in mig, bara vara hemma och sätta på en film om jag skulle må dåligt liksom. Reser man som vanligt måste man ta sig mellan de olika platserna, från flygplats till hotellet… och hotellet känns inte som hemma. Det är så himla många steg emellan. Vanen ger en sådan frihet i att slippa allt det där.
Närheten till naturen är också en viktig aspekt i valet av att leva i sin van. Att kunna vakna upp och höra havet och vågorna utanför. Att kunna se fantastiska vyer och landskap. På frågan om drömmen om Vanlife blev som hon hade tänk sig från början svarar Andrea att hon först trodde att hon skulle bli eremit och avlägsna sig från alla människor, att hon inför första resan köpte på sig massa proviant för att slippa gå in i butiker, men det slutade med att hon hade fått många nya vänner träffade mycket folk:
Det blev så himla bra allting, jag började läka liksom, att resa runt själv det stärkte en så enormt mycket.
På frågan om hur Andrea mår idag svarar hon att det är jättestor skillnad från nu, och innan hon bytte livsstil. Även om hon fortfarande lever med depression så har Vanlife hjälp henne att ändra inställning till livet, och bortsett från det faktum att hon fortfarande till och från lider av sjukdomen så är det så mycket bättre idag tack vara det här sättet att leva. – jag älskar naturen för att det känns så helande.
Det är de små sakerna i vardagen som gör så att Andrea mår bra menar hon, att träffa vänliga människor i lokalbefolkningen på den platsen man befinner sig. Eller bara att kunna ta en promenad på vackra platser. Träffa vänner. Eller bara spendera tid med sig själv i sin van. Det är när man spenderar mycket tid med dig själv, som man verkligen lär känna sig själv.
Vill du veta med om Andrea och hennes liv i sin van? Följ @andrearydells
